Därför tror jag Sverigedemokraterna kommer in

Ett kärt ämne i politiska bloggar är om Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen. Så fort något opinionsinstitut redovisar att de ligger något över 4 %, går det ett samfällt “neeej” genom stora delar av både gamla och nya media. Ligger de under, ett “yesss!”. Påminner lite om utdragen straffläggning i fotboll, för att ta ett aktuellt ämne.

Men. Som alla vi som arbetar med professionellt med marknadsföring har vetat, åtminstone sedan början av 60-talet, ger inte marknadsundersökningar alltid rätt svar. Däremot vet vi varför – och hur – de ibland har fel. Det beror på “skäms-faktorn”.

Ett känt exempel från den kommersiella världen gällde ölkonsumtion i ett normalt amerikanst villaområde i början av 60-talet. Undersökaren gick runt och frågade hur mycket öl hushållet drack hemma under en normal vecka. Efter veckan samlades områdets sopor in, och tomburkarna räknades (marknadsundersökning är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det). Det visade sig att varannan ölburk var oredovisad. I Sverige gjordes en liknande undersökning vad gäller vinkonsumtion. Det visade sig att om det såldes tre flaskor vin, var det bara två som dracks upp. Det tredje hälldes alltså ut.

Det är helt enkelt så att om en vilt främmande människa ringer upp eller knackar på dörren, så vill vi gärna framstå som lite bättre än de fattiga, syndiga människor vi egentligen är.

Och det är socialt stigmatiserande att vara Sverigedemokrat. I ett normalt middagssällskap är det helt OK att vara vänsterpartist, moderat, sosse eller till och med centerpartist. Ett exempel: Det finns en lärare som avskedats för att han är Sverigedemokrat. Ingen lärare har – mig veterligen – avskedats för att han eller hon är kommunist.

Till stora delar är det media som bäddat för detta. Genom att hela tiden propagera för att Sverigedemokraterna är ett oaccaptabelt fenomen, har man faktiskt lärt deras sympatisörer att hålla käften. Håll tyst och rösta, helt enkelt.

Trots att jag träffar och diskuterar med väldigt mycket folk, har jag bara hört en öppen Sverigedemokrat. Det var på en pub i Göteborg, och han hade då konsumerat 8 flaskor Duvel. “In vino veritas”, så att säga.

En omvänd parallell från den politiska världen: När öppen rasism blev allt mer oacceptabel i USA, fick en del afro-amerikanska politiker se sina fina opinionsmätningar bli betydligt magrare valresultat. Det lät bra att säga att man stödde en afro-amerikansk politiker, men när det kom till den hemliga valhandlingen var det en annan sak.

Alltså: När du läser Sverigedemokraternas siffror, lägg på ett par procent.