Lika bra att SD-reklamen gjordes?

Det är alltid svårt att bedöma reklam vars värderingar man inte delar. Men jag ska ändå göra ett försök.

Filmen börjar med att etablera en sanning – att politik alltid handlar om att göra prioriteringar. Det är i sig rätt, och det är dessutom en sanning de flesta förstår eller känner till instinktivt. Det är alltid en bra retorisk utgångspunkt. (När politiker säger att ”man kan inte ställa de här sakerna mot varandra”, är det i allmänhet ett retoriskt trick för att slippa ta ansvar.)

Sedan går den över till att ställa två grupper mot varandra, pensionärer och ”invandrare”. Detta är i och för sig osmakligt, men behöver inte vara ineffektivt som retoriskt grepp. Problemet är att man bryter mot en annan retorisk regel, ”decorum”, eller ”det passande”. Den innebär att även om en bajskorv råkar vara det bästa argumentet, så funkar det ändå inte eftersom publikens avsky smittar på budbäraren. Decorum är dock högst avhängigt tiden och sederna, alltså rätt flytande.

Vad gäller utformningen, den kreativa formen och tonaliteten ligger den mycket nära DDB:s tidigare filmer för Försvarsmakten. En del har i kommentarsfält frågat om man får planka idéer såhär, och svaret är: Ja, det får man. Det går inte att skydda en idé, bara dess konkreta utformning. Man kan inte patentera ”grå och dramatisk med hårt ljus”.

Vad tror jag då om filmens effekt? Den kommer säkert att falla i god jord hos både hardcore- och smygrasister. Jag har tidigare skrivit om varför jag tror att SD kommer in, men jag tror faktiskt inte att den här filmen hjälper till att göra det jobbet. Dessutom undergräver den partiets långsiktiga politiska ambitioner – att påverka den konkreta politiken efter valet om man kommer in.

Den kommer att stänga dörren till de som inte uppfattar sig som rasister, men som vill se en stramare migrationspolitik: Den öppna rasism filmen spelar på tar bort allt snack om att SD ”egentligen är ett helt OK parti, inte alls rasister”. Det är värt att notera att byrån/produktionsbolaget vill vara hemliga.

Faktum är att ett kommunikativt problem för SD är att det norr om Alabama (Skåne) inte har varit helt rumsrent att vara Sverigedemokrat. Den här filmen gör det knappast enklare.

Detta gör det sammantaget (ännu) svårare för politiker i andra partier som eventuellt frestas att samarbeta med SD, lokalt eller centralt.

Så på ett sätt är det kanske lika bra att den gjordes: Nu är det liksom ingen diskussion om vad SD ”egentligen” står för längre. Och det är definitivt omöjligt att samarbeta med dem.

Å andra sidan: Kommer SD in efter den här filmen, är det uppenbart att rasism är ett fungerande politiskt argument i Sverige. Vilket skulle vara tragiskt.

Läs mer i Resumé eller Dagens Media.