Relationsspalten: Tåget sviker – hur länge ska jag orka?

Jag har haft ett långt förhållande med Tåget, men det känns som att det är på upphällningen. Något som oroar mig extra är att Tåget har börjat hänga med konstiga kompisar. Ibland drar tåget runt med Trafikverket och Infranord dagar i sträck och jag har ingen aning om vad de håller på med. Men efteråt är tåget alltid trött, slitet och skamset. 

Resultatet är att Tåget sviker mig hela tiden. Ibland när jag står där på perrongen kommer det helt enkelt inte, lämnar inget vettigt meddelande eller så. Efteråt kommer en lam ursäkt. Det är alltid nedrivna kontaktledningar, signalfel, snö i växlarna, löv på spåren eller solkurvor. Efteråt ångrar sig Tåget alltid, och försöker blidka mig med resegarantier och sånt.

Tåget förklarar sig ibland med att det kommer från ett trasigt hem: pappa Alliansen och mamma Rödgrön är skilda, och de kommer inte alls överens. De talar knappt med varandra. Jag har försökt ta upp Tågets problem med båda föräldrarna, men de skyller bara på varandra. Ingen av dem verkar mogen att ta ansvar. 

På senare tid har det uppstått ett delikat problem. Jag har uppvaktats av Flyget och Bilen, båda är trevliga på sitt sätt och jag måste erkänna att jag charmas av Flygets världsvana, eleganta stil och Bilens robusta pålitlighet – saker som helt saknas i min relation med Tåget.

Men det är ju ändå så att jag älskar Tåget, trots att det sviker mig. Ibland ser jag det på TV-reklam och då ser det sådär härligt och mysigt ut. En gång hade vi ju det bra!

Ska jag lämna Tåget och eventuellt gå vidare med Flyget eller Bilen? 

– Resenär

Kära resenär!

Det du beskriver är typiskt för förhållanden med missbrukare; opålitligheten, sveken och känslan av att vara övergiven av den man älskar.

Jag skulle vilja råda dig att ställa Tåget mot väggen: Det kan inte fortsätta att skylla på dåliga kompisar som Infranord och Trafikverket. Det handlar om att välja dem eller dig och ta ansvar för sin egen situation. Tåget är vidare vid över 150 års ålder alldeles för gammalt för att skylla på sina föräldrar.

Vad gäller din (eventuella) relation med Bilen eller Flyget, så råder jag dig att avstå tills du rett ut ditt förhållande med Tåget. Men tänk då på att Tåget måste inleda konkreta förändringar nu. Till exempel gå med i en stödgrupp som ARS (Anonyma ResenärsSvikare). Du får också räkna med att förändringen kommer stegvis och att det kommer återfall på vägen.

Du skriver att du fortfarande älskar Tåget. Det som oroar mig är om det snarare är ett symptom på medberoende. Jag råder dig i vilket fall att gå med i en stödgrupp eller ta kontakt med en terapeut för att reda ut dina egna känslor.

I vilket fall ska du absolut inte stanna på grund av skuldkänslor – det är du som blir övergiven på perrongen, missar möten och får tillbringa tid i Laxå.

Lycka till!

– Jenny Anna Gripenstedt, relationsterapeut