Därför är jag inte republikan längre.

Jag får faktiskt säga att ju äldre jag blir, desto mer positiv blir jag till monarkin. Den är ett stycke levande historia och kultur, en länk från dåtid över nutid till framtid.

Något som behövs i en tid av historielöshet och förakt för vår egen kultur. En tid när landets tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt spottade på vår historia och hans konkurrent Mona Sahlin gjorde samma sak med vår kultur.

Föraktet för vår historia och kultur.

Det är svårt att tänka sig en ledande politiker i något land uttrycka samma förakt för sitt eget land som Reinfeldt och Sahlin. Ett förakt som dessutom är grundat i okunskap och ytlighet.

Reinfeldt visste tydligen inte att kvinnan hade en starkare ställning under den hedniska vikingatiden än under medeltiden, som dominerades av den utifrån kommande kristendomen. Så mycket för att all utveckling kommit utifrån.

Och varför ansåg Sahlin att eid-al-fitr är finare än midsommarfirande? Eller varför kurdisk folkdans är spännande och svensk fånig? Skulle vara kul att höra henne utveckla det. Eller kanske inte, förresten.

Den svenska monarkin är demokratisk.

Men är då inte monarkin principiellt fel? Man kan hävda att den är odemokratisk. Men Sverige är ett av världens mest demokratiska länder.

Och vidare vi har valt att ha monarki – det finns en anledning till att Riksdagen aldrig utmanat monarkin ens när den haft en republikansk majoritet. Det är bara riksdagsledamöter utan större betydelse som är ute och fäktar i frågan.

Anledningen är att partierna vet att väljarna inte vill ha republik. Republik kostar väljare men smakar torra principer.

Inget samband mellan demokrati och republik.

Men även på ett djupare plan finns inget samband mellan demokrati och republik eller diktatur och monarki.

Bland republikerna finns demokratiskt stabila länder som Finland, Frankrike och USA. Men också diktaturer som Iran, Nordkorea och Eritrea. Bland monarkierna finns demokratiskt stabila länder som Kanada, Nederländerna och Japan. Men också diktaturer som Saudiarabien, Oman och Marocko. Det är alltså svårt att se ett samband mellan demokrati och republik.

Tittar man på huvudländerna i andra världskriget blir det svaga sambandet tydligt: Sovjetunionen (republik, diktatur), USA (republik, demokrati) och England (monarki, demokrati) mot Tyskland (republik, diktatur), Italien (monarki, diktatur) och Japan (monarki, diktatur).

Ärvd makt är det normala.

Men man kan ändå hävda att monarkin i sig är odemokratisk, eftersom monarken ärver sin position. Och det verkar ju såklart bestickande. Men makt ärvs överallt. André Oscar Wallenberg, som får ses som grundaren av själva imperiet, föddes 1816 och startade Stockholms Enskilda Bank 1856. Jean Baptiste Bernadotte föddes 1763 och blev kung av Sverige under namnet Karl XIV Johan år 1818.

Sedan dess har såväl ätten Wallenberg som ätten Bernadotte ärvt sin makt. Bernadotte något längre tid, 199 år. Wallenberg något kortare tid, 161 år. Skillnaden är inte så rasande stor. Nu kanske den liberale republikanen invänder att Wallenbergs kommit dit de är av egen kraft.

”Men Wallenbergarna har ju presterat något.”

De tidiga Wallenbergarna var rövarbaroner och spekulanter, alls icke några långsiktigt ansvarstagande industrikapitalister. Många av deras finansiella operationer skulle numera kallas ekonomisk brottslighet. (Se den utmärkta boken ”Svenska förmögenheter: gamla klipp och nya pengar” av Göran Hägg). Sedan har man genom att åsidosätta normala kapitalistiska spelregler, exempelvis genom systemet med A- och B-aktier, lyckats behålla både pengar och makt. Och det är ju på ett sätt en prestation.

Men även Bernadottarna har lycktas prestera något. Anfadern var en högst duglig militär – det var därför han fick erbjudandet från Sveriges Riksdag. Senare har ätten Bernadotte, genom att anpassa sig och manövrera genom politiska konjunkturer, lyckats stanna kvar. Det finns goda möjligheter även för ett kungahus att sjabbla bort sin position.

Italien var monarki till 1946, då man övergick till republik efter en folkomröstning. Den viktigaste anledningen till monarkins nederlag var att Viktor Emanuel III hjälpte Mussolini till makten. Hade han inte gjort det, kanske Italien idag hade varit en konstitutionell monarki av modern, demokratisk modell. Gustav V kom förresten snubblande nära att klanta till det vid ett par tillfällen.

Ärvd makt växer inom politiken.

Generellt är det alltså så att makt normalt sett ärvs; ätten Persson af H&M är inne på sin tredje generation, liksom ätten Stenbeck af Kinnevik.

Men i ökande grad är det även så inom politiken. Mona Sahlin var till exempel dotter till Hans Andersson, ordförande i Nacka Arbetarekommun och politisk sakkunnig hos Ingvar Carlsson. Hon är (såklart) gift med Bo Sahlin, verkställande direktör i det socialdemokratiska AiP Produktion AB. Carl Bildts första fru var dotter till Gösta Bohman. Bäst att hålla makten inom familjen.

Att Carl XVI Gustaf ärvt om inte makten, så åtminstone härligheten, är alltså ett fenomen som är helt normalt i Sverige 2017. Det är inget unikt med det.

Ärvd makt inom näringsliv och politik ett reellt problem.

Snarare är det så att problemet med ärvd makt inom politik och näringsliv är ett större problem än ärvd makt inom kungahuset. Det beror på att makten inom de båda första är högst reell. H&M sätter – till skillnad från kungahuset – villkoren för tusentals svenska människors arbetsvillkor och miljontals svenskars konsumtionsmöjligheter.

När Anna Johansson, dotter till Göteborgs starke man Göran Johansson, schabblade på jobbet som infrastrukturminister blev det en katastrofal säkerhetsläcka. När Carl XVI Gustaf, sonson till Gustaf VI Adolf, gör något dumt handlar det om fortkörning eller lite väl grabbiga fester med polarna. Big deal jämfört med rikets säkerhet.

Republikanism – den lättköpta radikalismen.

Varför finns det då republikanska föreningar och aktivister? Om man vill vara lite elak – vilket är mig fjärran – är det en form av lättköpt radikalism som inte kostar något.

Borgerliga republikaner kan posera som progressiva utan att behöva utmana den högst verkliga arvsmakten i näringslivet. Socialdemokratiska republikaner slipper det där jobbiga fenomenet att allt fler höga politiska poster besätts av barn eller andra släktingar till diverse rörelsepampar.

Varken borgerliga eller socialdemokratiska republikaner behöver således utmana verkliga maktstrukturer. Bekvämt, enkelt, billigt, kravlöst. En radikalism för vår tid.

Själv har jag har ingen lust att offra hundratals år av kultur och historia för att låta några posörer vinna en tom principseger utan reell betydelse. För exakt på vilket sätt skulle Sverige bli bättre utan ett kungahus? Rent konkret, alltså? Större social rättvisa? Bättre sjukvård? Effektivare integration? Mer human äldrevård? Starkare försvar? Eller något annat?

Nästa år fyller ätten Bernadotte 200 år på Sveriges tron. Jag hoppas de sitter i 200 år till. Så länge de inte hittar på något jättedumt.

 

 

 

Annonser